TORSDAG
Vaknar upp av att jag har så in i helvetes ont i örat. Jag brukar inte gnälla o inte heller gråta över små saker. Men när jag vakna kunde jag inte resa mig upp för jag hade så ont. Gick ut på balkongen o ringde pappa o grät som ett barn. Fy fan vad det gjorde ont. Efter goda råd från pappa kom vi överens att jag skulle ta mig till doktorn. Chrille fick hjälpa mig ner i receptionen för jag hade ingen balans. Dom ringde efter en doktor som kom till vårt rum. En super trevlig man kom in o titta med en lampa i mitt öra o sa att det där kräver expert hjälp o du måste ta dig till akuten direkt. Receptionen beställde taxi till sjukhuset. 20 minuter senare stog vi o väntade på vad vi trodde va en taxi.
Vi fick åka ambulansbuss till sjukhuset
Ett mycket modernt sjukhus.
Väl på sjukhuset fick man skriva in sig o sen skickades man upp till doktorn. Det var inte som i sverige där man får träffa en allmänläkare. Utan man skickades direkt till speciallister. Doktorn titta i mitt öra medan jag satt o kämpa med tårarna. Han va väldigt duktig o försiktig men jag hade så jävla ont att det gjorde ont bara någon titta på mig förlänge. Halva ansiktet hade svullnat upp o örat stog rakt ut. Halsen va svullen o jag såg ut som en elefant. Hela örongången va inflammerad o man såg inte trumhinnan. Ner med massa droppar o in med en tamponad. Så va man döv o ännu ömmare. Det bultade o jag mådde inte alls bra. Men jag vet att det kommer bli bättre. Men kommer det bli bra på två dagar. För då åker vi hem o vi ska flyga. Han skrev ner en lista med medicin o bad mig återkomma på lördagen för att se om det blivit bättre. Annars va risken att han behövde punktera trumhinnan så att den inte brister när jag ska flyga. Vi begav oss ner till receptionen för att betala. 230 euro. VA???????? Nog för att jag är döv men skojar ni???? Jag har ju inte så mycket pengar på mitt konto. Stackars tjejen i receptionen. Där stog elefantkvinnan o tårarna bara forsa ner från mina kinder o jag visste inte alls hur jag skulle lösa ut mig från sjukhuset. Hon gav mig en timme att fixa ihop pengarna. Bara att gå ut på gatan o börja jobba? Ringde mamma o grät ännu mer. Hon satte över pengar på mitt konto. Fixat. Sen in på apoteket. 300 spänn för två paket droppar o en ask tabletter. Snyfta lite till. In o betala o åkte hem.
Do da monkey!
O vad har man missat medan man va på sjukhuset? En apa. Så söt. Vet dock inte vad det är för ras på apan.
Så jävla ont!
Efter att ha legat under ac:n neddrogad med smärtstillande tabletter asade jag mig ner till restaurangen på kvällen för att få i mig lite mat. Det gick inte. Efter 30 minuter gick jag upp. Vräkte i mig ett gäng tabletter o sov tre timmar. Har feber o svettas o fryser om vart annat o tycker faktiskt jävligt synd om mig själv. Inte bara för att man är sjuk utan för att man betalat 5000 för en resa o vet att man kommer spendera resterande dagar under ac:n. Fick iaf fyra dagar i solen. Men jag känner mig blek som ett lakan. Moby Dick. Den vite valen. That´s me!
Ett mycket modernt sjukhus.
Väl på sjukhuset fick man skriva in sig o sen skickades man upp till doktorn. Det var inte som i sverige där man får träffa en allmänläkare. Utan man skickades direkt till speciallister. Doktorn titta i mitt öra medan jag satt o kämpa med tårarna. Han va väldigt duktig o försiktig men jag hade så jävla ont att det gjorde ont bara någon titta på mig förlänge. Halva ansiktet hade svullnat upp o örat stog rakt ut. Halsen va svullen o jag såg ut som en elefant. Hela örongången va inflammerad o man såg inte trumhinnan. Ner med massa droppar o in med en tamponad. Så va man döv o ännu ömmare. Det bultade o jag mådde inte alls bra. Men jag vet att det kommer bli bättre. Men kommer det bli bra på två dagar. För då åker vi hem o vi ska flyga. Han skrev ner en lista med medicin o bad mig återkomma på lördagen för att se om det blivit bättre. Annars va risken att han behövde punktera trumhinnan så att den inte brister när jag ska flyga. Vi begav oss ner till receptionen för att betala. 230 euro. VA???????? Nog för att jag är döv men skojar ni???? Jag har ju inte så mycket pengar på mitt konto. Stackars tjejen i receptionen. Där stog elefantkvinnan o tårarna bara forsa ner från mina kinder o jag visste inte alls hur jag skulle lösa ut mig från sjukhuset. Hon gav mig en timme att fixa ihop pengarna. Bara att gå ut på gatan o börja jobba? Ringde mamma o grät ännu mer. Hon satte över pengar på mitt konto. Fixat. Sen in på apoteket. 300 spänn för två paket droppar o en ask tabletter. Snyfta lite till. In o betala o åkte hem.
Do da monkey!
O vad har man missat medan man va på sjukhuset? En apa. Så söt. Vet dock inte vad det är för ras på apan.
Så jävla ont!
Efter att ha legat under ac:n neddrogad med smärtstillande tabletter asade jag mig ner till restaurangen på kvällen för att få i mig lite mat. Det gick inte. Efter 30 minuter gick jag upp. Vräkte i mig ett gäng tabletter o sov tre timmar. Har feber o svettas o fryser om vart annat o tycker faktiskt jävligt synd om mig själv. Inte bara för att man är sjuk utan för att man betalat 5000 för en resa o vet att man kommer spendera resterande dagar under ac:n. Fick iaf fyra dagar i solen. Men jag känner mig blek som ett lakan. Moby Dick. Den vite valen. That´s me!
Kommentarer
Trackback
