DETEKTIV
Jag har ju skrivit förr att jag borde bli detektiv o jobba på CSI. Denna gången har jag rotat runt i akvariet efter orsaken till mina fiskars tragiska bortgång. Började med att gå igenom inre faktorer. Kunde det vara sjukdom? Kunde det vara en sekt? En röst som sa att alla skulle begå självmord? Stack alla upp huvudet o andades frisk luft o dog? Simmade dom mot pumpen o sögs in av vilje? Gav dom upp? Trivdes dom inte? Frågorna va många o jag betade av en efter en. Kom fram till att det inte var något med fiskarnas psykiska eller fysiska hälsa. Då hade det en yttre orsak. Första tanken va ju vattnet. Va det smutsigt? För rent? Ph? Stenar? Växter? Krukor? Jag checkade av punkt efter punkt. Alla mina frågor gav mig fel svar. Mina fiskar va fortfarande döda o jag ville bara ha ett slut så jag kunde gå vidare i min sorg. Jag va tvungen att ta reda på varför detta tragiska hade hänt. O varför det hade hänt under mitt tak. Gick till ett medium eller fiskexpert som det heter i folkmun. Denne tittade i kristallkulan men inget kunde finna. Jag stog i ett vägskäl. Inga hade svar o jag kände mig helt tom. Skulle jag behöva ge upp? Acceptera att detta va ett mysterium? Aldrig få svar på varför? Jag anklagar ju mig själv för att ha gett mina fiskar en enkel resa direkt upp till Sankte Per. Är jag verkligen en kallblodig mördare? O just i den tanken slog det mig. Kall!!!! Jag är inte kall. Jag älskar ju värme! Det var ju därför jag inte reagerat. Jag har ju haft mina händer nere i vattnet utan att fatta. Inte ens tänkt tanken. Vad stog termometern egentligen på i vattnet? Mina vän ställde in doppvärmaren på 26 grader. Men hur varmt är det? Kollade på doppvärmaren o denne stog fel. 31 grader. O termometern stog på 35. Blev helt tom i hela kroppen. All energi rann ur mig. Är det sant? Har jag kokt mina fiskar till döds? Gjort en gigantisk fisksoppa? Kände mig äcklig o vidrig o kunde inte fatta att jag hade gjort detta. Jag?! jag som älskade mina små fiskar o så är det jag som ställt dom på spisen o kryddat dom med svartpeppar. Det var bara lite grönsaker o kanske en skvätt grädde sen va soppan redo att serveras. Tog fram stektermometern o dubbel kollade. Jo då! 35 grader. Mina älsklingar. Hur kunde detta ske? Varför? Jag kräktes nästan. Tanken på att jag är en mördare. Snälla ni där ute. Döm mig inte. Detta är en olyckshändelse. Jag anser att allt är min väns fel. Det va han som skruvade på doppvärmaren. Jag hade faktiskt inte en anning om att det va så varmt i karet. Jag mår redan tillräckligt dåligt för att få höra era hårda ord mot mig. Snälla ge mig en chans att bevisa att jag kan ta hand om fiskar.
VILA I FRID MINA TIO SMÅ FISKAR - NI KOMMER ALLTID FINNAS I MINA TANKAR
(eller i en djuptallrik med lite curry o ris)
(eller i en djuptallrik med lite curry o ris)
Kommentarer
Trackback
