2 februari

Varldens haftigaste dag i mitt liv. En av dom haftigaste i alla fall. Idag blev vi hamtade tidigt for att bege oss ut med bat o SNORKLA. Varfor har jag aldrig gjort det tidigare? Har ju varit i thailand fem ganger men aldrig kommit pa tanken att snorkla pa riktigt. Men idag va det dags. Vi stannade till vid ett koralrev o skulle vara i vattnet i 40 minuter. Nar man stog i baten sag det ut somo olika nyanser av svart o blatt. Har kan val inte vara nagot att se? Vattnet sag grumligt ut o det va lite molnigt. Men va fan. Alla andra va ju i o lag med ansiktet ner i vattnet sa det var baar att tra pa sig cyklopen o snorklen o bege sig ut pa okant vatten. Nar man val la ne ansiktet i vattnet va det en upplevelse utover allt. WOW! Det var som att komma till en helt ny varld. Allt va kristallklart. Koraler i alla mojliga farger o fiskar i olika storlekar o farger. Det var som att vara i ett akvarium fast att man var narmare fiskarna. Man lag bara o flot pa ytan som om det var det sjalklaraste man kunde gora i varlden. Tiden stog stilla o man ville befinna sig liggandes dar pa ytan i restehn av sitt liv. 40 minuter gick nsabbt. Upp i baten o ivag till nasta o. Har skulle vi ata lunch o stanna i 1 0 en halv timme. Vi hann inte mer an lagga vara ryggsackar i sanden forran vi va i vattnet igen. Sag vatten ormar o fiskar i regnbagens farger. Vi lag dar o guppade runt tills guiden ropa att nu ar det lunch. Upp o kasta i sig lunchen o sen ner i vattnet igen. Har skulle inga dyra sekunder ga till spillo. Det ar sa lungt o fridfullt o man kande att alla problem som ligger pa ens axlar rann rakt ner i havet o man va som ett barn igen. Inga problerm, inga bekymer, inga sorger, ingenting baar lugn o ro o fridfullhet. Upp i baten igen o en fard till o nummer 3. Har skulle vi stanna till lite. Man kunde snorkla om man ville men man kunde aven klattra upp pa ett berg o se pa utsikten. Jag o C valde det sista. HAr skulle det klattras. Jag ar en klatter apa o alskar att klattra i terrang som ar svar. Men hade jag vetat innan hur ackligt denna tripp skulle bli hade jag stannat nere. Vi skulle upp for en klippa o det var bara stora stenar som lag pa en jatte hog. Riktiga bauta bumlingar. HAr skulle vi alltsa ta oss fram. Ja bara att borja ga. Forsta etappen va i djunegl o det va inte sa klurigt. Man tog hjalp av stenar o rotter for att ta sig upp langst den branta vagen. Efter djungeln va det bara stenbumlingarna som vi skulle hoppa mellan. MAn hade ett rep som man kunde halla sig i. tackar for hjalpen! Dock va det cirka 40 centimeter man hade att ga pa o sen stupade det rakt ner bakom en. Repet va inte spannt o man halkade o vinglade hela tiden. Ibland skulle man ga mellan tva stenar pa en liten bradda som knappt satt fast. Men vi klaarde oss upp till toppen o vilken utsikt. WOW annu en gang denna dagen! Man sag hur langt som helst. Sen skulle vi ner. Samma vag. Svor over att jag gett mig in pa detta. Men nu fanns inga atervandor. Vi kom ner i alla fall. Dock skrapa jag upp lite pa axlen, ena benet o halkade sa jag strackte lite pa laret. Men jag overlevde. Sen va det dags for sista on. Har fick dom knappt upp oss. Vi lag o guppade som luftmadrasser o njot av varje sekund. Nar vi kom upp pa baten berattade dom att dom sett en toto. Toto ar det thailandska namnet for skoldpadda. Dom kan ju inte saga R riktigt har nere o da blir det toto. Gulligt namn tycker jag. Dock synd att jag missa toto. Men jag fick leva i min fantasi varld. O gissa om jag kommer snorkla mer i mitt liv. Nasta resa kommer bli en snorklingsresa. Kanske till egypten eller nat annat haftigt stalle. Kanske ta dykcertifikat o uppleva havets varld pa rikitigt. Jag ar fast i sniorkeltrasket nu. Bara man ser pa havet sa vill man ut o snorkla. Se vad som hander i den varlden dar under. Tur man kommer hem till ett eget akvarium sa man kan fa uppleva fiskarnas varld lite varje dag. Batturen hem tog en timme. Jag peta i mig en sjosjukepilla o somnade nastan direkt. Vaknade upp nar baten bromsa in vid bryggan. Akte hem o la mig i sangen o sov vidare. Undra vad som va i dom dar pillerna? Vi va tre som tog dom o alla va helt ute o snoade. Trotta som indianer o helt vack i huvudet. Sov o so o sov. Efter ett tag vackte dom andra oss for dom va hungriga. Ner o at o upp o sov igen. Dock tror jag att man va valdigt trott efter denna dagen oxa. Inte bara tabletterna. Varit ute i friska luften pa sjon hela dagen, nya upplevelser, fysisk aktivitet o solen. Allt tar ju pa kroppen o bidrar till sin del. Men vilken dag. Denna dagen skulle kunna fa vara hur lang som helst.

Här ligger man som en dö säl o njuter



Dit upp gick vi



Utsikt



Jag på väg ner



Stranden. Här kan man stanna i resten av sitt liv eller hur?