BLIR SÄLLAN SOM MAN TÄNKT
Jag borde ha fattat redan i fredags att skogens bryn innehåller en mörk hemlighet. Om man inte ser slutet för alla träd så är skogen djup. O man vet aldrig vad som befinner sig bakom nästa träd. Allt gick åt helvete. Alla mina planer rasade ihop så fort klockan klämtade midnatt. För er som inte fattar ska jag i korthet berätta hur en plan kan gå i tusen bitar.
Sitter hemma i stugans lugna vrå med en kompis o hennes son. Tar ett glas vin medan vi fixar musik på hans nya MP3 spelare. Vid elva går dom hem. So far so good. Lägger mig i sängen för att se på film. Pyjamasen är på. Klockan slår midnatt. Det är nu jag inser att man kan åka nerför utan skateboard. Telefonen ringer. "på med klädetöj det är äventyr på G" jag ÄLSKAR äventyr. Snabbt som fan svidar jag om till en klänning o ett par stövlar. Ner i stan med taxi. Ska bara ta EN drink. Klockan ett ska jag hem igen. Fyra drinkar senare står man på Olivers. Sen går det lite mer utför. Man tror att backen är slut, men det fanns en fortsättning. Klockan tre sitter man på väg hem. Pust upp om 6 timmar. Äsch jag kan vila på kvällen.
Lördagen vaknar man upp o mår som en överkörd räv. Mår illa o det känns som om jag ska kräka vilken sekund som helst. Streamar lite vatten o tar en skål med pangade korn. Mamma o pappa är på väg för att hämta mig. Vi ska hälsa på farmor. Jag vill inte missa detta. Det va längesedan jag träffade henne o det har varit hennes födelsedag. Så snällt in i bilen. En bajspåse avsedd för hundar ligger redo bredvid mig i bilen. Jag vill ju helst inte börja klöka rakt ut i bilen. Kommer upp o allt är frid o fröjd. Mår illa o känner mig blek. Försöker vara trevlig o prata med farmor så mycket det går. Magen åker jojo. Vi drar på restaurang. Får i mig en macka med sill. Underbart god. Efter några timmar åker vi hem. Magen åker Balders på Liseberg. Jag får snällt ringa o sjukanmäla mig inför kvällens jobb. Jag som sett fram emot detta. Men jag känner mig som en torkad ål o kan inte för allt i världen göra ett gott arbete när jag mår så här. Intar soffan o kryper ner under filten o försvinner. Där rök en fin lördag.
Söndag. Rävarna har intagit min kropp. Finns bara ett ord för mitt tillstånd. ILLA! Ligger på soffan o sover mest hela dagen.
Måndag. Räven bor fortfarande i min kropp. Som en ihoprullad lax ligger jag i soffan invirad i en filt. Jag hade ju planer för min lediga dag. Inget blir gjort. Vid fyra får jag ett ryck. Frosten ska bort från min frys. Är detta ett tecken på feber eller idioti? Jag börjar i alla fall att frosta av min satans frys. Mår illa i varenda steg. Sen händer det saker. Jag kan inte andas. Trillar ihop på golvet o får inte luft. Det gör ont när jag andas. Så sjukt ont. Vad gör man? Ringer pappa. Dom vill inte prata med mig utan ber mig ringa sjukvårdsupplysningen. Dom vill inte heller prata med mig utan säger att jag måste in till akuten. Okej då. Jag som ÄLSKAR sjukhus. Det finns helvete o så finns det sjukhus. Ringer en kompis som kör mig in till Lund. Får vänta en stund innan man blir intagen. Dom tömmer mig på blod, sätt in en konstig grej i armen. Fall i fall det blir operation. Frågar en massa skumma frågor om pastasorter o menstruation. Efter många om o men så konstaterar dom att jag har fått ännu ett anfall av gallsten. Klockan tio säger doktorn tack för kaffet o ta med dig kaka nästa gång o kastar ut mig med huvudet före. Smärtan hade avtagit o dom ville inte ha kvar mig. Dom behövde inte säga adjö många gånger. Jag jubblade inombords o hjulade så gott det gick ut från akuten. Gick väl mer som en ostbåge men jag va en fri sådan. Ringde en vän som kom o hämtade mig. Det blev en roadtrip o lite äventyr. Blev lite besviken på att jag inte fick morfin. Min favvo drog om jag skulle blivit pundare.
Mina lediga dagar spenderades som en ostbåge i soffan, på sjukhus o ännu mera i soffan. På tisdagen va jag öm o hade fortfarande ont men jag kunde göra lite småsaker här hemma. Tvätta o städa o röja i garden.
Sitter hemma i stugans lugna vrå med en kompis o hennes son. Tar ett glas vin medan vi fixar musik på hans nya MP3 spelare. Vid elva går dom hem. So far so good. Lägger mig i sängen för att se på film. Pyjamasen är på. Klockan slår midnatt. Det är nu jag inser att man kan åka nerför utan skateboard. Telefonen ringer. "på med klädetöj det är äventyr på G" jag ÄLSKAR äventyr. Snabbt som fan svidar jag om till en klänning o ett par stövlar. Ner i stan med taxi. Ska bara ta EN drink. Klockan ett ska jag hem igen. Fyra drinkar senare står man på Olivers. Sen går det lite mer utför. Man tror att backen är slut, men det fanns en fortsättning. Klockan tre sitter man på väg hem. Pust upp om 6 timmar. Äsch jag kan vila på kvällen.
Lördagen vaknar man upp o mår som en överkörd räv. Mår illa o det känns som om jag ska kräka vilken sekund som helst. Streamar lite vatten o tar en skål med pangade korn. Mamma o pappa är på väg för att hämta mig. Vi ska hälsa på farmor. Jag vill inte missa detta. Det va längesedan jag träffade henne o det har varit hennes födelsedag. Så snällt in i bilen. En bajspåse avsedd för hundar ligger redo bredvid mig i bilen. Jag vill ju helst inte börja klöka rakt ut i bilen. Kommer upp o allt är frid o fröjd. Mår illa o känner mig blek. Försöker vara trevlig o prata med farmor så mycket det går. Magen åker jojo. Vi drar på restaurang. Får i mig en macka med sill. Underbart god. Efter några timmar åker vi hem. Magen åker Balders på Liseberg. Jag får snällt ringa o sjukanmäla mig inför kvällens jobb. Jag som sett fram emot detta. Men jag känner mig som en torkad ål o kan inte för allt i världen göra ett gott arbete när jag mår så här. Intar soffan o kryper ner under filten o försvinner. Där rök en fin lördag.
Söndag. Rävarna har intagit min kropp. Finns bara ett ord för mitt tillstånd. ILLA! Ligger på soffan o sover mest hela dagen.
Måndag. Räven bor fortfarande i min kropp. Som en ihoprullad lax ligger jag i soffan invirad i en filt. Jag hade ju planer för min lediga dag. Inget blir gjort. Vid fyra får jag ett ryck. Frosten ska bort från min frys. Är detta ett tecken på feber eller idioti? Jag börjar i alla fall att frosta av min satans frys. Mår illa i varenda steg. Sen händer det saker. Jag kan inte andas. Trillar ihop på golvet o får inte luft. Det gör ont när jag andas. Så sjukt ont. Vad gör man? Ringer pappa. Dom vill inte prata med mig utan ber mig ringa sjukvårdsupplysningen. Dom vill inte heller prata med mig utan säger att jag måste in till akuten. Okej då. Jag som ÄLSKAR sjukhus. Det finns helvete o så finns det sjukhus. Ringer en kompis som kör mig in till Lund. Får vänta en stund innan man blir intagen. Dom tömmer mig på blod, sätt in en konstig grej i armen. Fall i fall det blir operation. Frågar en massa skumma frågor om pastasorter o menstruation. Efter många om o men så konstaterar dom att jag har fått ännu ett anfall av gallsten. Klockan tio säger doktorn tack för kaffet o ta med dig kaka nästa gång o kastar ut mig med huvudet före. Smärtan hade avtagit o dom ville inte ha kvar mig. Dom behövde inte säga adjö många gånger. Jag jubblade inombords o hjulade så gott det gick ut från akuten. Gick väl mer som en ostbåge men jag va en fri sådan. Ringde en vän som kom o hämtade mig. Det blev en roadtrip o lite äventyr. Blev lite besviken på att jag inte fick morfin. Min favvo drog om jag skulle blivit pundare.
Mina lediga dagar spenderades som en ostbåge i soffan, på sjukhus o ännu mera i soffan. På tisdagen va jag öm o hade fortfarande ont men jag kunde göra lite småsaker här hemma. Tvätta o städa o röja i garden.
Kommentarer
Trackback
